MissDarkmind

Vinden verkar aldrig vilja upphöra, det konstanta ljudet av dess framfart börjar bli outhärdlig. Jag ruskar till av tanken att gå ut när den härjar. Den kalla vinden vill jag helst gömma mig ifrån. Sitter inne och värmer mig med en stor filt från vindarna som jag löjligt nog tror kan påverka mig inne i lägenheten. Det är konstigt vad vädret kan rubba ens existens. Glad är man att man har ett ställe där man kan gömma sig ifrån vinden. Vinden som nästan alltid känns som om den blåser rakt igenom en. Det spelar ingen roll hur mycket kläder man har på sig den når ändå fram....

Jävla vind försvinn  

Jävlar vad det blåser. Och självklart så låter det som om hela väggen ska slitas loss ifrån mitt rum, men jag försöker att dränka ner ljudet av musik...just nu lyssnar jag på underbara Placebo.

Några som jag av någon anledning har missat att lyssna på tills idag. Hörde en låt på mtv för några dagar sedan som jag tyckte om så jag laddade ner alla deras skivor. Har nu lyssnat igenom två på raken och jag vill bara höra mer! Dom har ett väldigt skönt sound som jag verkligen diggar.

Annars så har jag blivit väldigt trött av mig av dom här två veckorna som jag har jobbat. Men man blir väldigt utmattad av att kliva upp halv sju varje morgon, cykla iväg på jobbet i uppförsbacke. Det är en positiv grej med det här att jag får motion av att cykla fram, tillbaka till jobbet. Älskar att cykla, det är så enkelt. Jag cyklar överallt nu, eller ja till jobbet och stan. ^^ Dom enda platserna som jag har cyklat till hittills. Det är snabbt, avkopplande och framför allt bra motion för benen något som jag tycker att jag behöver...

Det är otroligt vad man kan tycka att man är ful ibland. Man tittar sig i spegeln, fluffar till sitt hår i hopp om att det ska se bättre ut, men sen ger man upp och suckar tungt. Tar en sista titt i spegeln, går därifrån totalt jävla osäker på sig själv...resten av dagen går man omkring paranoid och tror att alla stirrar på en med äcklad blick. Man gömmer sig bakom sin lugg, halv springer för att få sina små ärenden klart så man kan ta sig hem, låsa in sig på rummet..Why oh why is that? Gief självförtroende nu.
Det är alla dessa fixeringar över den perfeka kroppen som egentligen inte finns för vi är väl alla perfekta precis som vi är? Men nae, det ska diskuteras över den bästa bantningskuren, den bästa träningsmetoden. Det står mig upp i halsen, men man går ju på det. Den konstanta informationen, bilder av prefekta kroppar får en själv att se ut som jag vet inte vad framför spegeln, men i själva verket så duger man som man är. Jävla förvrängda värld som får en att hata sig själv.

Natti 

Det har regnat hela dagen, självklart cyklade jag idag med och blöt blev jag, men det gjorde inte så mycket. Visst det var jävligt irriterande, jag svor flera gånger men sedan bytte jag till torra kläder käkade lunch och såg Dracula 2001. En film som jag tycker är bra mest för att Gerard Butler spelar Dracula och han är så sjukt snygg. ^^ hehe

Efter det lyssnade jag för första gången till Joni Mitchell samtidigt som jag fixade till mitt personliga brev/CV som jag ska skicka iväg till någon volontärorganisation. Om det nu blir så, får väl se vad som händer. Joni Mitchell var väldigt behaglig att lyssna på, jag önskar att jag hade upptäckt henne tidigare.
Melody Gardot lyssnade jag till igår som är ny i branchen eller iaf ny i Sverige, hon var inte så tokig heller....lite jazzstuk men på ett modernare sätt. Jag verkar helt inställd på kvinnliga artister/ikoner nu, har lyssnat mycket på Edith Piaf, hon är ju helt underbar...Finns inget dåligt att säga om henne, men hon är ju speciell så man antingen hatar henne eller älskar henne. Och ni kan ju lista ut vad jag tycker.

------------------------------------------------------------------

Nu har det slutat att regna för istället gå över till storm. Bah. Är det inte regn så är det förstås blåst, inte nog med det eftersom dom snälla målarna har lämnat ställningen utanför med plast hängande i taket, ner över fönsterna så tar blåsten tag i det och gör det hela tusen gånger värre. Det låter som om hela sidan av huset ska gå sönder när vinden tar tag i plasten. Morr.
Min bror var t.om tvungen att klättra ut på den ostadiga ställningen för att lossa plasten från sidan av ställningen så att vi inte skulle riskera att vakna upp med kraschad järnstång rakt genom fönstret. Det var dramatik minst sagt, ett snesteg och döden skulle vara ett faktum för honom. Och visst såg man på honom att han var lite rädd där han stod och försökte dra lös plasten, vi fick hämta en kniv till honom så att det skulle lossna. Så hatten av för min bror som riskerade sitt liv för oss och vårt fönster. :P

Får se om man ens kan sova i det här livet. Fy fan vad det lever om. Imorn har jag iaf sovmorgon till klockan 14.00 :P Så jag behöver inte oroa mig om jag sover lite dåligt. hehe

natti

Åh, vad regn är deprimerande. Idag speciellt; 1. Måndag (bluö, hatar måndagar) 2. Ös-regn medans jag cyklade till och från jobbet.
Det regnade så mycket när jag cyklade hem att jag hade svårt att se pga. glasögonen blev igen täppt med droppar, så jag försökte att hålla huvan med en hand så långt ut det gick så inte regndropparna skulle nå mina bågar...samtidigt som jag försökte att balansera på den förskräckliga krokiga, ojämna vägen.
Till slut efter ett tag gav jag fan i att hålla i huvan och cyklade istället i full speed hem med små gluggar att se vägen genom brillorna.

Men den regniga dagen slutade inte där, skulle in på möte kl 15.00 och då hade regnet blivit ännu värre så jag bestämde mig för att gå in till stan med paraply. Det var kanske inte ett smart move av mig, eller det kanske var mitt val av väg att gå.
För sent upptäckte jag att mitt val av byxor inte heller var det bästa eftersom dom är en aningen stora, släpar ner i backen så dom blev totalt genomblöta sen så var inte mina dojjor särskilt vattentäta heller (skulle fan ha använt gummistövlar idag) Men inte så konstigt att dom inte var täta när jag var tvungen att vada igenom stora pölar, forsar av vatten som jag kom i kontakt med på vägen. Nae, översvämning vill vi inte ha, det såg/ser fan illa ut just nu. Har aldrig sett så mycket vatten på ett bra tag faktiskt. Så hoppas på att det slutar regna tills imorn. Håller tummarna.

En varm, lång dusch efteråt gav mig lite mer energi att spendera kvällen med ja, någonting istället för ingenting. ^^

natti

Sista dagen för veckan imorn, så jävla skönt med ledig helg. Men som det ser ut så blir det inte en rejäl sovmorgon för vi ska till stugan med syrran, ungarna + svärföräldrarna. Men jag behöver iaf inte gå upp klockan 6, vilket kommer att bli jävligt skönt..

Idag när jag städade på jobbet kröp jag under ett bord för att dammsuga, när jag reste mig missbedömde jag bordet och slog sidan av ryggen rakt in i kanten. Fy fan vad det gjorde ont, men jag ville ju inte stå och skrika så alla hörde så jag bet ihop tills smärtan försvann....vilket kändes som en evighet men som egentligen var kanske 3 minuter. Så nu har jag fått min första arbetsskada på jobbet. Crap!

Men nu måste jag verkligen sova så jag orkar ta mig upp imorn

natti

Solbränd hy är något som är väldigt snyggt på dom flesta. Men en av baksidorna av en sån hy är när den flagnar mitt framför ögonen och allt som man har jobbat för, beslutar sig för att lämna en. Hur mycket man än smörjer (i måttliga mängder) så lik förbannat är det snustorrt efter en stund. Så nae, det blir fan inge mer solande för min del det är inte värt det om man ska gå omkring och lämna små spår efter sig....sen så finns det ju en risk med hudcancer som är ganska minimal, men om man inte solar så blir den ju ännu mindre...

Crap! Det är för övrigt ett ord som jag har börjat använda hela tiden när någonting går dåligt. Mjölken är slut. Crap! Nageln gick av. Crap! osv osv. Och jag säger det högt också det är en reflex som jag inte kan kontrollera alls, men det är ju iaf bättre än när jag sa kuk och cp varje gång någonting dåligt inträffade. Crap är ändå ett ganska okej ord, inne att säga för mig...det kanske är totalt ute att säga men min hjärna har fäst sig vid det så det kommer nog att fortsätta ett tag tills jag hittar ett annat ord att använda.

Har läst Jennas bok idag igen, jag kan inte fatta vilka grejer hon har gjort, utsatt sig för. Själv är man som en ja jag kan inte ens jämföra....man tycker att ens egna liv är piss och när man läser om hennes otroliga liv så är man glad att man har haft en bra familj och uppväxt utan droger. Men ändå kan jag känna mig sur på mig själv att jag ibland mår så dåligt när jag har det så bra om man jämför med andra. Varför kan jag inte vara nöjd med vad jag har? Crap! ^^

Att gå upp tidigt är verkligen inte kul, jag fattar inte att jag klarade av att jobba en 2 månader på sjukhuset från 7-15, 6-14 med att städa konstant. Usch, fy. Längtar defenitivt inte tillbaka. Och självklart har jag på min praktik fått städa en jävla massa eftersom jag är så nogrann, effektiv så finns det knappt något mer att städa, så nu hoppas jag på att jag ska få måla lite men får se vad som händer. Det skulle vara roligt att få göra.

Later

Såg den här hyllningen till Michael Jackson igår, som Bounce har gjort....så grymt bra. Eller vad tycker ni? Skulle gärna velat ha varit med där. *drömmer mig bort där jag själv är stjärnan* ^^

Yay, ni bryr er om mig ^^ Det var väl egentligen inte en nyhet kanske, men ibland kan det vara skönt att få höra det av folk med, annars känns det bara som om man blir tagen förgiven och det har ingen positiv verkan på ens självbild/självförtroende. Tack för era kommentarer, jag hoppas att ni blir underhållna av det jag skriver...jag försöker att skriva så gott jag kan.

Idag började jag praktisera på ett ställe, startade 7.00 och slutade 11.00 så väldigt skönt med kort dag. Fast det var ganska trist, jag fick städa, damma, tvätta fönster (jag jobbar på Z-rondellen som tar hand om gamla möbler, fixar iordning dom, säljer + massa andra småsaker) Fast det är en lugn miljö, jag hoppas få måla lite, lära mig om det...men får se vad som händer.

Och självklart som jag alltid gör när jag ska på ett nytt ställe så drömde jag att jag kom försent, hatar när jag drömmer sånt. Var klar vaken när klockan ringde, cyklade iväg lite väl tidigt, men jag visste inte riktigt hur fort det skulle ta att cykla så jag fick vänta en stund innan chefen kom dit, kunde ge mig kläder, skåp och berätta lite vad jag skulle göra. Men det var rätt okej, det är ju iaf någonting att göra under några timmar, man får erfarenhet.

Igår träffade vi min syrra, hennes barn som hade tagit tåget hit upp, ska vara här i två veckor tror jag...vi hade köpt leksaker som vi tog med. Saga fick ett klosspussel med 6 olika mönster, häftigt värre :P Herman han fick en legosopbil som jag hjälpte honom att bygga ihop, han älskade den...för han intresserade sig av sopbilarna när han var i Italien så det kom vi (jag) ihåg så det var perfekt :) hehe

Resten av dagen ska jag vila, kan känna träningsvärk i benen efter cyklingen vilket är sjukt dåligt av mig att ha efter att ha cykla en sån liten sträcka. Sen kanske jag ska fortsätta att läsa vidare i Jenna Jamesons bok; Att älska som en Porrstjärna. Den är sjukt bra, underhållande, informativ och tragisk. Jag rekomenderar er att läsa den, den kommer att förändra ert liv. ^^ Till en viss grad, det kommer iaf ändra er uppfattning om Jenna. Den är en riktig tegelsten 600 sidor tjock pocket, men den är extremt lättläst, underhållande, spännande att man inte kan sluta läsa, jag blev totalt uppslukad av den. Den är spökskriven av Neil Strauss som är grymt bra, han har även skrivit Marilyn Mansons bok som jag också älskade att läsa.

Läste för övrigt ut John Ajvide Lindqvists; Hanteringen av odöda för några dagar sen, men i skillnad ifrån Jennas bok så ville jag bara att den skulle ta slut, jag fick anstränga mig att läsa vidare. Den var för konstig i min smak, väldigt annorlunda, äcklig. Plus att jag inte gillar att läsa om 5 personers liv samtidigt. Det räcker med en, högst två ska det vara. Annars blir man bara frustrerad när man plötsligt mitt i en spännade scen måste läsa om typ Erik som ska gå, handla. Det funkar inte för mig. Nae, inge mer av hans böcker är jag rädd, plus att jag aldrig kan uttala eller skriva hans namn utan att kolla först. ^^ hehe

Jag gillar självbiografier eftersom man får kika in i en riktig persons liv och ta del av det. Men sen så vet man ju inte riktigt om allt är sant som skrivs i boken men en hel del iaf skulle jag tro.
Annars så lyssnar jag på Edith Piaf just nu av en andledning, det kan kanske vara pga. 1. Hon är bra 2. Jag ska kanske åka till Frankrike som volontär, förbereder mig genom att höra franska 3. Hon är bra. hehe Finns ingen som sjunger franska lika fint, känslomässigt som hon gör. Underbart att höra hennes låtar. Så ladda ner lite gamla låtar av henne när ni är less på att höra samma pop-låtar i radion hela tiden.

Shit vad mycket jag skriver hela tiden, men då får ni ju lite mer att läsa...ska nog ta en nap nu mina ögon är hängiga. later

Varför glömmer man alltid bort det viktiga man vill ha sagt när man ska sätta sig att skriva ner det? Riktigt irriterande. Det händer allt för ofta.

Ibland känns det iaf som att livet ändå kommer att ordna sig till slut, det börjar att hända saker, även för mig. Jag är så less på alla andra som lyckas i livet att jag vill spy ner dom. Och jag tror inte på folk som säger att dom är jätte lyckliga, att allt är så perfekt....antingen försöker dom lura sig själva genom att skryta för alla andra eller så är dom helt enkelt korkade...för jag tror om man verkligen är lycklig så ska man inte behöva skylta med det överallt, för alla. Ingen gillar någon som skryter. Skryta ska man bara göra om highscoren på tv-spel,wow gear och liknande.

Satt och såg 27 dresses idag (väldigt bra film för övrigt) då kom jag på att anledningen till att jag ser en massa film/serier är helt enkelt för att fly ifrån verkligheten. Jag inbillar mig att jag kommer att bli räddad av en prins på en vit häst någon dag men sanningen är att inte ett skit händer om jag inte gör något åt det själv...och jag ger alla filmer skuld till mina barnsliga fantasier. Och det är så oerhört frustrerande att se en film eller t.om läsa en bok där det händer saker som aldrig händer en själv. Deprimerande även, det hjälper knappast med att höra folk omkring en som har det så underbart bra heller.

Varför kan inte jag få vara lycklig någon gång? Jag som bryr mig om alla andra, vad som händer i deras liv eller om jag ska vara ärlig blir avundsjuk över folk som har det så jävla bra som dom säger. (om det nu är sant, vilket jag tror att det inte är för om det är så blir jag mer deppig) Sen så finns det dom man oroar sig för också, dom som har fått sitt hjärta utslitet, som jag känner en stor beskyddande känsla för.
Men jag då, är det någon överhuvudtaget som ens bryr sig om mig? någon som oroar sig för mig? (förutom min mor) Och är det ens någon mening att skriva här när jag tror det inte är många som ens läser vad jag har att säga. Anledningen skulle väl vara att få skriva av sig, spara på en massa papper som en riktig dagbok har.

Ibland känner jag mig så full av självförtroende att jag kan klara vad som helst, men i nästa sekund så är det den där tvivlande känslan i balhuvudet som dyker upp...som gör att jag nästan ger upp mina planer. Det är också jävligt irriterande, gör min vardag svår ibland eller nästan alltid. Det är antingen det eller min förmåga att skjuta upp på saker; "Äh, jag gör det imorn" pfff, yeah right! Nästa vecka möjligtvis, jag skjuter upp saker så länge att jag har målat in mig i ett hörn, inte kan undvika det längre. Det är det jag absolut hatar med mig själv, min motivation som i början är skyhög men som sedan trappas ner, slutligen blir noll.

Nae, det är väl lika bra att lägga sig, dra täcket över huvudet. Värdelösa liv.

Känns som hundra år sedan jag skrev någonting här. Jag orkar inte berätta om allt som hände i Italien, men jag kan säga att det var helt underbart..förutom när jag brände ryggen några dagar innan hemresan. :/ Jag hade klarat mig så bra, smörjt in mig att jag kände väl mig smått odödlig så jag sket i att smörja in mig med solskyddsfakor, vistades hela dagen i den stekande solen, aj aj...Ja, lätt att vara efterklok som det brukar heta.

Min systers bröllop kunde inte ha varit mer perfekt, hon var jätte fin och middagen underbart god som bestod utav alla sorters skaldjur, pasta du kan tänka dig....vi satt och åt i fyra timmar tror jag på en restaurang som stod på pelare vid stranden. Häftigt värre :P hehe Får väl se om man bräcker det någon dag in the future..

Men även om det är härligt att vara utomlands så finns det en hel del negativa saker som göra att man har en tendens att använda ordspråket; Borta bra men hemma bäst, eller om man är riktigt sur över någonting brukar jag säga: Borta SÄMST, hemma BÄST!
Vi har det väldigt bra i Sverige kommer man fort fram till när man besöker ett annat land, inte för att jag har rest mycket, men jag har ändå en förståelse över hur vi har det. Rent, snyggt på gator (för det mesta) och då menar jag att vi inte slänger sopor överallt, att vi sorterar...hur många andra länder gör egentligen det? Är det någon mening att vi ens gör det vårat lilla land...om ingen annan gör det så är det ju som en fis i rymden. Det hjälper inte miljön värst mycket, men jag antar att det gör våra samveten bättre.

Sen så är det språket, dom flesta i Sverige kan engelska, kan hjälpa turister om dom nu också kan engelska att ta sig fram. Vi dubbar inte filmer så det kanske hjälper oss att lära oss genom att verkligen höra engelska i ett sammanhang. I Italien såg jag Eddie Murphy i Snuten i Hollywood dubbad på italienska :S inte behagligt alls...fyyy! Det borde vara förbjudet att göra så, kan dom inte texta som vi gör? Gah.

Nae, över till något helt annat, för det blir så oerhört långt om jag ska ta upp saker om Italien..fast det hänger ihop med det ändå, fick ju reda på där att Michael Jackson hade dött, trodde först att det var ett skämt, eftersom vi inte förstod nyheterna så var det lite frustrerande, så det första vi gjorde på flygplatsen var att köpa en tidining, läste om händelsen...fast man blev inte riktigt chockad att han hade dött heller, för det kändes ganska väntat eftersom man har sett han i rullstol, allt möjligt.

Tragiskt är det iaf, idag har jag sett minnesgudstjänsten, fanns några bra talare som gav en en annan bild av honom...speciellt Brook Shields som pratade om knepiga saker dom hade gjort när dom var unga. Frågan är ju nu hur många av dom fanatiska fansen kommer att tro att han fortfarande lever men att han blev less på att vara i rampljuset...eller att han har åkt hem till sin planet sånna saker? hehe Han var iaf bästa underhållaren, videoskaparen ever!

R.I.P MJ
and Peace